Lidingöloppet 2014

Nu har två dagar gått sedan årets Lidingölopp. Tre mil terräng runt på ön Lidingö. I mitt fall – tre mil fyllda med lycka, glädje, vacker natur, fantastisk stämning. Lite vid sidan om nämner jag också en lite tyngre känsla i kroppen, och något stumma ben. Men det var mer en parantes. Det sistnämnda påminde mig nämligen bara mer om vad jag borde fokuserat mer på före loppet, och vad jag definitivt kommer att lägga ännu mer fokus på nu framöver. Bålstabilitet och rätt kost. De två byggstenarna är viktiga för vem som helst, och därtill kan gärna tilläggas – rörlighet, styrka, kondition, aktiviteter som skapar goda tillstånd, en stöttande omgivning. Jag tycker själv att jag haft en väldigt bra dos av alla de sista, men kunde ha lagt mer fokus på just bålstabilitet och kosten. Så det är vad jag kommer att jobba på framöver!

Nu tänker jag även beskriva vad just min målsättning med det här loppet var och fortfarande är. Jag vill känna att jag klarar av det här utan att helt slita ut mig. Jag vill gärna komma i mål och veta att jag har kämpat, men jag vill kämpa med mig själv, inte emot mig själv. För mig är det en stor skillnad. Den här gången kom jag i mål pigg, knappt andfådd, men med rejält stumma ben, och något ont mitt på mitt vänstra knä. Jag hade hellre varit lite lagom slut i hela kroppen, men för att jag kunnat använda alla mina resurser i min kropp och mitt sinne.

Så tillbaka till det jag känner att jag vill fokusera mer på. Bålstabilitet. Det här jobbar jag med väldigt mycket med mina PT-kunder, och det handlar om att hitta de obalanser kroppen eventuellt har, och stärka upp dem. Ibland kan ju själva instabiliteten finnas i en fotled eller en höft, men inte sällan hänger det ihop med, eller påverkar, bålstabiliteten. Styrkan i den innersta musklerna som tar hand om kroppens hållning. Och under en långlöpning, använder jag verkligen dessa till max. Om de inte finns där för mig hela tiden, så kommer andra muskler att gå in och ta över, t ex framsida lår. Så blev det denna gång i mitt fall, och det vill jag inte ska hända igen. Förra året la jag mer tid på just det här veckorna före loppet och hade en helt annan känsla i kroppen när jag sprang.

När det gäller kosten har jag också slarvat en del. Jag märker vad jag mår bättre av att göra, men ibland slinker det ändå ner sådant som kroppen helst borde få slippa. Däremot har jag under det senaste året lärt mig enormt mycket mer om hur jag reagerar på vissa livsmedel, och vad jag t ex ska undvika om jag börjar känna mig sjuk, eller om jag vill tillfriskna snabbt om jag väl drabbats. Så där har jag ändå börjat på något sätt.

En sista reflektion är över det tidsmässiga resultatet. Förra året sprang jag in på 2:56:50, och i år på 3:02:34, så det var ingen jätteskillnad. Däremot fick jag en mycket bättre start förra året, vilket påverkar tiden, och är svårt att ta igen längre fram i loppet. Så egentligen var det kanske ännu mindre tidsskillnad, men skillnaden i hur det kändes under dessa båda lopp är enorm! Jag är lika nöjd över båda, för jag tar med mig lärdomen i dem. Och jag längtar redan ut i spåret igen!

Snart är det dags för en videoblogg om vad jag tänker göra nästa år, nämligen AXA Fjällmaraton. 4,2 mil i riktigt tuff terräng, men samtidigt en helt fantastiskt underbar naturupplevelse!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.